Egna reflektioner

 

Vi har arbetat med Storyline som är ett arbetssätt där barn och pedagoger tillsammans bygger upp en berättelse. I berättelsen ska det ingå en tid, en plats samt en eller flera karaktärer. Tillsammans med barnen driver man berättelsen framåt. I vår Storyline har barnen fått skapa karaktärerna och dess egenskaper. Barnen har även fått skapa en miljö av återbruksmaterial eftersom vårt fokus ligger på hållbar utveckling. Eftersom barnen har arbetat med miljö på andra sätt tidigare vill vi nu att barnen ska ges mer förståelse om hållbarutveckling utifrån den tidigare kunskap de redan har om natur och miljö.

Förskolans läroplan (Skolverket 2016) säger att förskolan ska bidra till ett lärorikt samt kreativt och lustfyllt lärande. Barnen ska även ha delaktighet och inflytande. I detta arbetssätt med barnen har de fått komma med förslag och berätta vad de uppfattar som skräp samt om man kan göra något annat med skräp än att slänga det. Barnen får erfara vad hållbar utveckling är genom berättelsen med karaktärerna Skogis och Vaktis samt med variation genom olika aktiviteter som handlar om skräp. Tanken är att barnen på ett spännande, kreativt och roligt sätt ska få undersöka, utforska samt skapa och använda sin fantasi.

Vi hoppas på att barnen har fått förståelse för vad skräp är och att allt kanske inte är skräp utan kan återanvändas och bli något annat. Förskolans läroplan (Skolverket 2016) säger också att förskolan ska lägga grunden till ett livslångt lärande, därför hoppas vi att arbetet  med hållbar utveckling kan bli synligt i barnens vardag. Exempelvis att barnen får ett medvetet tänk kring miljö och natur och varför vi behöver värna om den.

Björklund (2014) skriver om tre dimensioner som är viktiga för en global hållbar utveckling. Den ekologiska, ekonomiska och den sociala dimensionen. För att en hållbar utveckling ska bli möjlig är det viktigt att dessa tre samverkar och tar hänsyn till varandra. De tre olika dimensionerna blir synliga i vårt arbete. Den sociala dimensionen framkommer då barnen får delaktighet och inflytande genom tankar och förslag samt att vi har genomfört dessa och att vi betonat vikten av att lyssna på varandra för att det ska bli ett positiv klimat tillsammans.  Den ekonomiska dimensionen är att vi använt oss av återbruks- och naturmaterial vilket gynnar förskolans budget medan den ekologiska dimensionen framkommer av att det är bra för miljön att återanvända material samt undvika att slänga saker i onödan.

 

Axelsson (2014) skriver att det slängs för mycket och återanvänds för lite. Han betonar också att vi människor tycks vara mer rädda för att ändra vanor och beteenden än för de miljöproblem samt klimatförändringar som finns och orsakas av en misskött miljö. Därför  ville vi att barnen skulle få kunskap men också en känsla för att vilja använda gamla saker för att skapa något nytt.

 

 Storylinearbetet har inte upplevts helt oproblematiskt. För precis som Ideland (2016) menar ska vi undervisa barnen inom hållbarutveckling utan att lägga skuld eller krav på barnen över våra miljöproblem vi står inför i dag. Här är det också svårt att veta hur mycket barnen faktiskt ska veta samt lära sig om hållbar utveckling. Trots att vi alltid utgår från det kompetenta barnet så kan det vara en otydlig gräns för när man ger barnen kunskap om hållbar utveckling eller när man av misstag lägger krav på barnen. Detta är en utmaning som jag anser behövs ta stor hänsyn till i arbetet med en hållbar utveckling.

 

 

Sofia Brunnsby